Jag följer en blogg : Mamma Zoffe
Dessa ord kommer kommer från henne och hennes pojke.
Väl valda ord...Tror att våra diagnosbarn känner väl igen sig

" Jag har hört det mellan varven, att jag kan bara jag skärper mig och sitter still, lyssnar på vad läraren säger. Jag lessnar ur, koncentrationen är som bortblåst och jag pallar inte mera, tänket upphör för en stund, motivationen att göra det som förväntas av mig finns inte alls. Hur kul är det tror ni? Jag vill vara som andra, men fixar det inte stundtals..

Mamma säger att man skall förlåta dem som inte förstår bättre, men vet ni hur jobbigt det är att bli missförstådd, missbedömd och missbemött? Stundtals träffar jag på det och det är som ett slag i magen varje gång och jag känner mig bara värdelös. Fan att jag inte har ett fel som syns UTANPÅ, alla skulle fatta så mycket bättre då. Mayday, jag kan inte rå för att det blir som det blir mellan varven. hjälp mig istället för stjälp mig!"


Och jag känner igen mig ! Inte alltid så lätt, eller hur?