Ett nytt liv, kan man kanske säga

Vissa dagar är så totalt upp och nervänt som det bara kan. Orken tryter rejält och tröttheten är på besök jämt och ständigt.
Att ha en funktions handikappat barn TAR på krafterna. Tar på krafterna att försöka vara den starka personen....Som en mamma. Men man måste ju inte, man får bryta ihop och tom gråta.
Älskar min son, så vansinnigt mycket, han är mitt allt. Och i det, hittar jag kraften igen.
Hittar kraften i vännerna, att få luta sig mot en axel och känna trygghet, att få känna, att nån bryr sig.
Naturligtvis så har vi varandra att luta sig emot också,tryggheten finns....

På tisdag så är det dax för den första delen av utredningen. Gissa att man är nervös....Och den ständiga frågan är ju : Varför just Casper? Varför ska alltid han drabbas? Räcker det inte nu?


Mamma och pappa älskar dig killen :)






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0