Dom 2 västa minuterna i mitt liv

Ja dom hände igår.
Vi stack till familia och handlade lite kläder på rean. Gick in på Gina T och tittade runt....Killarna satt utanför och åt korv:)
Rätt som det är, så kom Casper in till mig i butiken, och frågade när jag var klar. Jag sa om en liten stund, skulle bara gå till kassan.
Såg att Casper gick ut från butiken, och jag ställde mig i kön. Den var inte lång, men 2 framför mig hade handlat sjukt mycket, så det tog tid.
Så...jagbetalade och gick ut.....Och frå frågan: Är inte Casper med dig???
Med mig???  NEJ...han gick ju ut till dig !

Paniken kom, han var inte nånstans!. Tårarna kom, och jag blev helt kall i kroppen. VAR ÄR MIN POJKE????
Kilade in på Gina T, men nej...hittade inte han. Ut igen och kände att jag tappade fotfästet om världen. Vart är han??
Mats sa att han måste vara inne på Gina T, och Mats hade haft stenkontroll på ingången, och ut hade inte Casper gått.
Mats går in, och jodå, vid provrummen stod han!

Tårarna rann och jag kramade om min son hårt. TÄNK OM VI INTE HADE HITTAT HAN!

Den förtvivlan som jag fick, paniken och mer där till, önskar jag verkligen ingen annan. Det går så fort....



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0